Var?/ Where? The Place 4

Vinterviken vid Mälaren

Glöm inte bort, särskilt när du skriver för barn, påminde min dotter:
När du börjar ett nytt kapitel behöver du antagligen påminna om platsen och kanske något om vad som hände i kapitlet innan,
som jag nu fick göra när jag beslöt att dela ett långt kapitel i två delar.

Don´t forget especially when writing for children, my daughter told me, to remind the reader a bit about the where and what in the chapter before.

Advertisements

roger säger / roger says

“Det är skillnad på skrivfel och stavfel”, sa Roger och tittade upp från sin dator.
“There´s a difference between spelling errors and a writing error”, Roger said and looked up from his computer.

Var?/ Where? The Place 2

Minnet, Björngårdsgatan,Stockholm

Platsen och miljön inte bara orienterar din läsare, den kan skapa och förstärka stämning och dramatik i din berättelse. Den ger möjlighet att skapa magi i det specifika istället för det generella./ The site and the environment orientate your readers but it also enhances moods and drama into your story.

En vindpinad mörk kyrkogård levererar genast stämning och associationer som skiljer sig från ett franskt café där doften av croissanter lockar in huvudpersonen och förhoppningsvis läsaren också./  A windy dark cemetery immediately delivers moods and associations that differs from a French cafe´ where the scent of newly baked croissants attract s the protagonist and hopefully the reader as well.

Men gör tvärtom ibland, låt miljön signalera något annat än det som verkligen ska hända. ett trick som skräckförfattare använder, inget blir så kusligt som när det otäcka kommer in i det du trodde var din trygga plats.

Långrandiga Miljöbeskrivningar är något som många läsare hoppar över.

Men med lätt hand kan de bli ett sätt att sakta ner tempot , fördröja, för att sedan uppnå en dramatisk effekt.

Så snurra jordgloben, blunda och peka. Låt dig svepas med av platsens magi.

Den första gången berättar du historien för dig själv//“The first draft is just you telling yourself the story.”

Något jag läst eller hört har legat och skramlat i mitt bakhuvud, ungefär detta:
“Den första gången berättar författaren berättelsen för sig själv.”
Tack vare internet hittade jag ursprungscitatet av Terry Pratchett. Mer noga översatt skulle det bli:
“Det första utkastet är bara du själv som berättar berättelsen för dig själv.”
och  nästa gång är det dags att berätta den för läsaren och lyssnaren.
Och vad betyder det för ditt/mitt skrivande?

“The first draft is just you telling yourself the story.” Terry Pratchett

and then comes the other task, to tell it to the reader and the listener.

to kill or keep/ radera eller spara

http://www.lauraochstorboken.wordpress.com/

Att spara eller slänga det är frågan. Det blir svårt att skiljas från ord och formuleringar som man tycker har en bra klangbotten och nålar fast det man ville, men som ändå tynger texten. Och kanske kan man använda dem någon annan gång, i en annan historia. Så därför har jag oftast minst två varianter samtidigt i min dator, en “finkopia” och en “arbetskopia”. I arbetskopian kan jag pröva olika idéer utan att få kaos i “finvarianten”. Och där spar jag de ord och meningar, som jag inser att jag antagligen måste offra och stryker över dem med blått. Det markerar “kill or keep”, önskeord och önskeformuleringar.
Vi behöver inte riktigt skiljas men ni får stanna i den litterära garderoben.

To kill or keep, that is the question. It becomes difficult to distinguish between words and phrases that seem a good sound base and pinpoint what one wants, but still make the text heavy and loaded with  my darling stuff. Anyway, maybe I can use them, another time, in another story …
Therefore, I usually have at least two variants of my text at the same time in my computer, 
a “fine copy” and a “work copy”. In the work copy I can try out different ideas without bringing chaos into the “fine variant” and I can save what I realize I probably have to sacrifice. I mark them with blue, meaning  “kill or keep”, wishful words and wishful sentences. We do not really have to part, but they have to stay in my literary closet.

 

just thinking/tänkte bara

writequestionmark

….to start a new chapter with “they”,  in the first paragraph can make the reader uncertain whom I´m writing about … sometimes

…. att börja kapitlet med “de” som subjekt i den första satsen, kan göra läsaren förvirrad, vem är det författaren menar …. ibland

be brave/ var modig

IMG_2485my bookforweb

After editing and reediting the next phase is joy, reading for pleasure, reading like I was the newborn reader, not the worn out writer./ Efter redigering och åter redigering är nästa steg den sanna glädjen, att läsa för sitt eget nöjes skull, som för första gången läsaren, istället för den uttröttade skrivaren.

Will I be amazed and enchanted, will I fall in love (again) or be bored with my characters? Will we part in tears , will I long to return into the magic of the story, and are there any magic? And I´m not talking about the top hatted magician, I´m talking about the expanding feeling that anything can happen, and most surely will.  But all those questions has to be put aside, while joy reading./ Kommer jag förundras och förtrollas, kommer jag bli förälskad  eller tråkas ut av mina karaktärer? Kommer vi skiljas med tårar, kommer jag att längta att få återvända in i berättelsens magi, och finns det någon magi? Och då menar jag inte magikern med trollkarlshatten. Jag pratar om det som gör världen större och gör det möjligt att vad som helst kan hända, och att det händer. Men alla sådana frågor får kliva åt sidan, när jag ska nöjesläsa.

And there´s a little box in one of my word documents , named sacrifices, the killed darlings, alas, they seem to be alive , those small treasures, sacrified in the name of clarity and less words … and perhaps in memory of RIP mr Hemingway, but why oh why, I´m not a journalist, I´m in for joy, for the pleasure and the magic, and the expanding of our lives and sences, the excavation and the imagination, the oops and whoops  of chaotic thinking,  in memory of Alice and mr Carrol./ Det finns ett särskilt dokument på datorn, för alla offrade älsklingar, men aj, de vägrar glömmas bort, de små skatterna, offrade för klarhet och för att minska antalet ord och för att Hemingway kanske sa att mindre skulle vara mer, o varför, varför, jag kom ju hit för glädjen, för nöjet och magin, och för att litteraturen kan göra allting större, för att utforska och fabulera, för allt huller om buller och för att Alice ramlade ner i kaninhålet.

I will rethink them again, with my own proverb:

be brave

be bold

be beautiful!

Jag ser på dem igen, de bortvalda meningarna och orden.

Var modig, var djärv och stolt och vacker!