Agaton Sax och bröderna Max

författare: Nils Olof Franzén, 1965

Omslagsbild/ cover:

I någon annans bokhylla återsåg jag denna bok. Humoristisk mysdeckare för barn och lekfulla vuxna. I den här boken finns redan 1965 en hemmabyggd datamaskin! Tänkande August.

In someone else’s bookcase I recounted this book. Humorous cozy crime for children and playful adults. In this book, already in 1965, there is a home made computer! named Thinking August.

Advertisements

the Bookeaters/eating in Books 2/bokätare och att äta i litteraturen 2

Bilbo, en hobbits äventyr, en oväntad bjudning/ The Hobbit or There and Back again, J J R Tolkien

Bilbo har just gjort sig redo för sitt älskade te, när det knackar på dörren och Bilbo minns att han bjudit Gandalf att komma. Men det är inte Gandalf utan en dvärg som kommer in och äter upp hans kumminkakor och för varje gång det knackar på dörren ramlar det in nya dvärgar som slår sig ner för att dricka Bilbos öl, te och kaffe och äta hans kakor. Fastän Bilbo tycker det är besvärande och han mycket artigt måste säga varsågod till de objudna gästerna och fastän han blir så förvirrad att han måste sätta sig för att lugna ner sig, så finns det ändå något trevligt med alltihop när glasen klirrar och kaffekitteln puttrar. Så kommer äntligen Gandalf trollkarlen. Föga anade Bilbo dagen innan, att det var äventyret han så oförsiktigt bjöd in med orden “Kom och drick te när du vill och varför inte redan i morgon?”

It is just about teatime, when there is a knocking on The green front door. Bilbo has forgotten his invitation to Gandalf, but instead of the Magicians, a bundle of dwarfs are tumbling in to eat Bilbos cookies and drink his Tea, coffe and beer.

hardly could Bilbo imagine that when he politly and carelessly invited Gandalf “come back for Tea anytime and why not tomorrow”, he uncounciouslessly invited adventure into his house.

Mary Poppins

Pamela T Travers: Mary Poppins 1934

Denna utgåva i orange1977, Almqvist &wiksell. /This edition in orange is from 1977.

Illustration: Mary Shepard

P.L. Travers: ”Det finns inga barnböcker. Det finns bara bra och dåliga böcker.”

P.L Travers: ”What I want to know is this: are the stars gold paper, or are the gold paper stars?”

Den här boken har varit en högläsningsfavorit i vår familj. Det blev ett kärt återseende i någon annans bokhylla.
I första meningen bjuder Travers med på en promenad till Körsbärsgatan, så effektivt att vi är huvudstupa in i boken. Och där upptäcker jag att Körsbärsgatan där Mary Poppins snart ska landa, är en Körsbärsgata precis som den Körsbärsgata där min hjältinna Laura bor, men i en annan stad, i ett annat land och i en annan berättelse.
En underbar bok, men du måste förklara vad en ”nanny” är och du får i äldre upplagor av boken hoppa över n-ordet.
Mary Poppins är ingen mjäkig mjukis utan ganska vass och syrlig,
men hon tar äventyret med sig in och ut ur barnkammaren.
Och ja, det går att berätta en bra historia utan cliffhanger!

This book has been a favourite in our family. And now I found it in the bookshelf, not my own though. (Yes,I have a habit to look into other peoples bookshelves). I open the book and already in the first sentence Travers invite me to take a Walk om the Cherry Tree Lane, that brings me head over heal right into the book. And so I detect it’s a Cherry Tree Lane, just as the one where Laura my own heroine lives, but in another town in another country and in another story.
A wonderful book, but maybe you have to explain what a “nanny” is (at least in Sweden)
and you have to skip the n-word.
Mary Poppins is no soft person, warm but rather sour like a lemon,
anyway she has a good heart and brings the adventure along into and out of the nursery.
And yes, you can tell a story without cliffhangers!

Look into this sight for amazing quotes from her :
http://www.azquotes.com

Pride and prejudice/ stolthet och fördom


Jane Austen skev förmodligen sina romaner med en fjäderpenna  och mer än hundra år senare  i ett helt annat land  klev jag in genom dörren till hennes berättelse. Jag mötte genast en stor och livlig familj och jag hade svårt att minnas alla namn och alla personer som trängdes och myllrade kring Elisabeth. Jag satt som en osynlig gäst i hörnet och gapade och var tacksam att jag om jag gick ut och stängde dörren bakom mig, kunde ta mig tillbaka till en tid och en plats där jag inte behövde gifta mig till pengar och där jag slapp bocka och buga så särskilt mycket för överheten.

Elisabeth är den som ser och reflekterar och agerar. Hon är en fri ande och vägrar  böja sig för de regler och konventioner som skapats av och för den överklass hon inte tillhör. Hon kan lyssna reflektera och svara, men också vara blind för sina fördomar, när hon möter den stolte och arrogante Mr Darcy. Så blir de utmejslade, avslipade och konfronterade av berättelsen.  Ingen av dem kastar av sig sina kläder för att vildsint älska inför den betraktande läsare, nej, de klär av sig sina fördomar och kastar sin stolthet i gruset, de står oskyddade och nyfikna inför varandra med kläderna på.

Ömma blickar, rodnade kinder. Men inte en enda kyss!

Då kyssen kommer har Elisabeth och Mr Darcy redan stängt dörren framför näsan på mig och alla andra läsare. Vi kastar en sista blick mot Pemberly. Vi förstår att inte alla dörrar  är öppna  ens för en läsare. Vi  promenerar genom parken längs den lilla bäcken där fiskarna hoppar och återvänder till en annan tid och en annan plats.

Jane Austen född i december 1775 i Steventon, död  1817 i Winchester. Några av hennes verk är Sense and Sensibility (Förnuft och känsla), Pride and Prejudice (Stolthet och fördom), Emma och Mansfield Park. Pride and prejudice är en berättelse med romantik och realism på samma gång, men också en berättelse om alla de sociala regler och konventioner som styr och hindrar.

Blir man förvirrad av alla namn och släkter som trängs mellan pärmarna, så finns det gott om släktdiagram och  personbeskrivningar upplagda av ambitiösa läsare på nätet.

Jane Austen probably wrote her novels with a goose pen, and more than a hundred years later, in a completely different country, I stepped in through the door of her story.
I immediately met a big and lively family and had trouble remembering all the names and all the people who crowded and swarmed around Elisabeth. I sat as an invisible guest in the corner, gaped and was grateful that if I walked out and closed the door behind me, I could take me back to a time and place where I don´t have to get married because of money and where I  don´t have to bend and bow  for the authority.

Elisabeth is the one in the book, who sees and reflects and acts. She is a free spirit and refuses to bow to the rules and conventions created by and for the upper class she does not belong to. She can listen, reflect and answer, but also be blind to her prejudices when she meets the proud and arrogant Mr. Darcy. So,after a lot of pages they are both carved, chiselled out and confronted by the story.
None of them throw their clothes off to make love wildly in front of the perceptive reader, they wear off their pride and throw their prejudice on the gravel, they stand unprotected and curious in front of each other with all their clothes on.
Tender eyes, blushed cheeks. But not a single kiss!

When the kiss comes, Elisabeth and Mr Darcy have already closed the door in front of my nose and all the other readers. We throw a last glance at Pemberly. We understand that not all doors are open even for a reader. We walk through the park along the small stream where the fish jump and we return to another time and another place.

Jane Austen born in December 1775 in Steventon, died in 1817 in Winchester. Some of her works include Sense and Sensibility, Pride and Prejudice, Emma and Mansfield Park. Pride and prejudice is a story of romance and realism at the same time, but also a story about all social rules and conventions that govern and hinder.

If you get confused by all the names and clans jostling between the covers, there are plenty of family charts and personal descriptions placed by ambitious readers online.

 

The story in three squares/berättelsens tre serierutor

Finally I have made my way through some of the classic literary masterpieces,
thanks to the slim paperback
“90 Classic Books for People in a Hurry” by Swedish cartoonists Henrik Lange.
Here, each book is stripped down to the essential of each story with the magic but invisible narrative form:
the beginning,
the  middle
and the end.
In this way, every novel is told by a black and white comic strip with only threee boxes.
Yes, there is a fourth initial box, but it contains only the title of the novel.

It’s a great way to use when you  write,
to really get clear view on the story.
How does it start?
What happens in the middle?
How does it end?

And yes, the book made me laugh a lot.

Äntligen har jag tagit mig igenom några av de klassiska litterära mästerverken,
tack vare den tunna pocketboken
“80 romaner för dig som har bråttom” av serieskaparen Henrik Lange.
Här är varje bok nedbantad till  det väsentliga i varje berättelse med den magiska men osynliga berättarformen:
början, mitten och slutet.
På det sättet kan varje roman berättas med  tre svartvita serierutor.
Ja, det finns en fjärde inledande ruta, men den innehåller bara titeln på romanen.

Det är ett utmärkt sätt att använda  när man själv skriver,
för att riktigt tydligt få syn på berättelsen.
Hur börjar det?
Vad händer i mitten?
Hur slutar det?

Fem i fara/ Five get into a fix

 Five get into a fix/ Fem i fara

first edition 1958/ utgiven i Sverige 1960

author/ författare: Ednid Blyton

Do kids still read the books about The Famous Five?

The Blyton books was once a hotly sought after prey for book gulping children. But by many adults they were not considered good enough. So the books was not to be found in the public library or at school. The rumor was that the five ate all the time, but the books was nevertheless unbearably exciting.

So when I re-found “Five get into a fix” I was curious about how Blyton could keep her readers in such a firm grip.

Yes, the kids eat a lot of food, it is a cherished adult theme, so why should it not be found in children’s books? It feels out of date that Anne should be so fearful and so squeaky, luckily George is allowed to develop her character without being locked into any tight girls dresses. The boys, of course, are active and resourceful. The children and their friendship is the core of everything, perhaps this is why readers cuddles: tasty food, ability and independence to rule your life, just enough of adventure and adults at a reasonable distance and an endless school holiday with free days together with friends to like and trust.

The tension then? Yes, there are small portions of question marks at the end of each chapter and some misleading plantings. Nothing that makes you sleepless and surprisingly little drive forward. I wonder how librarians were thinking when they banned Blyton from the shelves?

Läser barnen fortfarande Fem-böckerna? Jag vet inte.

Blytonböckerna var en gång ett hett eftertraktat byte för bokslukande barn. Men av många vuxna ansågs de inte tillräckligt bra. Alltså fanns de inte på biblioteket eller i skolan. Ryktet sa att de fem åt hela tiden, men att böckerna ändå var olidligt spännande.

Så när jag återfann “Fem i fara” i mitt barndomshem, blev jag nyfiken på hur Blyton kunde hålla kvar sina läsare i ett fast grepp.

Ja, barnen äter mycket mat, det är ett kärt vuxentema, så varför skulle det inte få finnas i barn och ungdomsböcker? Men det känns omodernt att Anne ska vara så lättskrämd och så pipig, tur att George finns som får utveckla sin karaktär utan att spärras in i någon trång flickklänning. Pojkarna är förstås aktiva och påhittiga. Barnen och deras kamratskap är alltings kärna, kanske är det därför läsarna myser: god mat, lagom äventyr och de vuxna på lagom avstånd och ett långt skollov med fria dagar tillsammans med kompisar man gillar och litar på. Att få vara på egen hand utan de vuxna och lösa problem tillsammans med kamraterna ger en härlig känsla av självständighet och tilltro till sin förmåga. Lägg märke till det, samarbete och tillhörighet istället för den ensamme krigaren!

Spänningen då? Ja, små portioner av frågetecken vid varje kapitelslut och några vilseledande planteringar. Inget som man blir sömnlös av och förvånansvärt lite driv framåt. Jag undrar hur bibliotekarierna tänkte när de rensade Blyton från hyllorna?

The Book Thief/ Boktjuven

Författare/ Author: Markus Zusak

Jag såg filmen i ett flygplan till London. En historia om en okuvlig flicka i andra världskrigets Tyskland, berättad av döden själv. Sen var jag tvungen att läsa boken. Jag ville veta mer, behålla bekantskapen med Liesel, fastän hon aldrig såg mig, hon var ju betraktad, berättad om, av berättaren. Jag hittade boken på en boksnurra på jobbet, det krävdes tur för den här upplagan var svagt kaffebrun och gömde sig bland alla andra böcker, men jag hade tur. Jag läste den långsamt. Historien, karaktärerna och det vackra, men avskalade språket gör den här boken till en bok att älska. Och Liesel kliver rakt in i hjärtat på läsaren, som den boktjuv och ordbändare, hon är.

Decembrisk är ett ord som inte finns i svenska språket. Jag lägger det på minnet och meningar som den här:

“Träden bar filtar av is. Och som man kunde förvänta sig, hade någon dött.”

I saw the film on an a plane to London. A story about a girl in the second world war Germany, told by the death itself.  So I had to read the book. I wanted to know more, keep the acquaintance with Liesel, although she never saw me, as she was looked upon, told about, by the narrator. I found the book at work, it required some luck for this edition was weak coffee brown and hidden among all other books, but I was lucky. I read it slowly. The story, the characters and the beautiful but unadorned language make this book into a book to love. And Liesel steps straight into the heart of the reader as the Book Thief and the Word Bender. Decemberish is a Word I will keep from this book. And some sentences like this:

“The trees wore blankets of ice. As you might expect, someone had died.”