All läsa högt för en skolklass är en härlig upplevelse för det mesta,
men var förberedd, dvs läs texten själv i god tid innan.
En bra text har ofta ett överraskningsmoment
och det är inte alltid du kommer gilla det …
SEDELÄRANDE BERÄTTELSE 2,
ur verkligheten
Den här gången var det verkligen en text jag väl kände till
och som jag läst med stort nöje flera gånger,
men jag hade inte vänt ut och in på den,
jag hade aldrig sett på den från alla håll och kanter.
Texten fanns i en pocket med ryska folksagor där den färgstarka häxan Baba Jaga gömde sig bland bladen.
Och den här klassen älskade folksagor. Så vad kunde gå fel?
I just den sagan jag valt kom några slags riddare ridande genom skogen.
Alla ryttare hade en egen färg som hängde ihop med deras egenskaper.
Den röde var kanske blodtörstig, den gule var kanske sjuklig,
den vite var kanske god och den svarte var…
Innan jag läste om den svarte riddaren tittade jag upp från boken
som en god högläsare bör göra.
Där satt de små ungarna och glodde med alla sina nyanser av grädde och kafferostning. Från den tunna till den tjocka grädden,
från det lättrostade till det mörkrostade kaffet
och inget av detta förutbestämde deras sätt att vara.
Jag redigerade blixtsnabbt om texten i huvudet,
som sagoberättare har gjort i alla tider.
Den ondskefulle riddaren blev i all hast grön, (må Miljöpartiet förlåta mig) och den svarte riddare blev kanske extra modig. Jag minns inte så noga.
Men ingen unge ska tro att den definieras på ett dåligt sätt av sagan den lyssnar till i klassrummet.
Och min redigering var endast verbal,
den är bortsopad av tiden och Baba Jagas kvast.
Men henne ska du verkligen akta dig för!
Och kaffe utan grädde det är som kärlek utan kyssar,
och kärlek utan kyssar det är väl ingen kärlek alls.
Kommer du ihåg hur man brukar säga? Och har du tänkt på att många liknelser innehåller jämförelser med olika djur?
