slow reading / den långsamme läsaren

Vad läser du nu? kommer frågan.
“Liftarens guide till galaxen” av Douglas Adams, svarar jag.
Va? Fortfarande!
Ja, den är väldigt lång,  675 sidor,
och dessutom är min bok en samlingsvolym med de fyra böckerna:

Liftarens guide till galaxen
Restaurangen vid slutet av universum
Livet, universum och allting
Ajöss och tack för fisken

Dessutom är jag en SLOW READER,

Jag tycker om att läsa långsamt,
att njuta av vackra meningar,
att skratta åt fyndiga namn och fyndiga formuleringar,
att fundera över det jag läser,
att umgås med karaktärerna och befinna mig i bokens geografi
och… och…
helt enkelt läsa långsamt
och ge mig och författaren den tiden.

visst det finns speedböcker, men dem pratar vi om en annan gång.

Are you still reading that book? The Hitch Hiker`s Guide to the Galaxy.
Yes, I am, and besides my book is actually four books:
The Hitch Hiker`s Guide to the Galaxy.
The Restaurant at the End of the Universe
Life, the Univerese and Everything
So long, And thanks for the Fish

And I am a SLOW READER,
I love to read slowly,
to enjoy reading beautiful words and sentences,
to laugh at clever and shrewd formulations,
to contemplate over what I´m reading,
to hang out with the characters
and to be in and to visit the geography of the book
and … and …
simply read slowly
and give myself and the author that time.

Of course, there are SPEED BOOKS, but we talk about them another time.


			
Advertisements

text till min utställning/ Words for an Exhibition

IMG_4709vattenjungfruAtt jobba med bild innebär också ibland att jobba med ord.
Fastän vi förstås säger:
En bild säger mer än tusen ord.
Så inför min konstutställning måste jag se ett tema
och välja ett namn på min utställning.
Att sätta namn på en bok eller en utställning
skapar förförståelse och förväntningar på vad man kommer möta.
Låter det bekant även för en författare?
Så namnet på min utställning blir

MELLAN SKOG OCH VATTEN

nästa steg blir att
namnge mina verk om det inte redan har skett.
Man kan ju komma enkelt undan med opus 1, opus 2 etc
och det är inte fel,
det är inte alltid texten utan ibland endast bilden som ska tala
eller stå alldeles tyst för sig själv och låta betraktaren lyssna till sig själv.
Att sätta namn kan vara att skriva på näsan
att leda tankarna i en viss riktning, att snäva in,
då kan det vara bättre med opus 1, opus 2 etc.

hur som helst min affischbild fick heta
VATTENJUNGFRUR

Platsen 3, En fiktiv plats eller en autentisk?/ The Place 3, real or fictional?

Att låta berättelsen utspela sig på en plats som finns i verkligheten gör att läsaren omedvetet eller medvetet lägger till sina erfarenheter och föreställningar som är knutna till platsen. / A real place gives the reader oppurtunities to bring her/his own experiences and expectations into the story. In an fictional place the writer has to supply with at least a floor or a ground to walk upon, but either fictional or real there has to be those blank and empty spaces for the reader to fill in. When Walking into Mordor with Frodo we are both uncertain what to expect.

När berättelsen utspelar sig på en verklig plats kan läsaren förvänta sig att platsen fungerar som de flesta andra platser vad gäller tyngdlag osv, men i Sagan om Ringens Mordor är läsaren inte lika hemmastadd, där behöver vi få veta mer för att orientera oss. Eller inte, kanske ska vi vara lika oförberedda som Frodo när han traskar in i ringen.

Det bör alltid finnas ett utrymme för läsaren att fylla i. Men berättelsen är nästan alltid någonstans, det behöver författaren förmedla, gärna genom huvudpersonen.

“Låt den rätta komma in” av John Ajvide utspelar sig i Blackeberg, en verklig plats. Men berättelsen har magiska inslag, på denna alldeles verkliga plats. Då kryper det extra obehagligt nerför ryggraden … för tänk om det ändå är så att grannen är en vampyr. Berättelsen kan få ett liv utanför boken.

Frank Baums Dorothy i “Trollkarlen. Från Oz” bor i Kansas, en plats på kartan, men en plats med ostadigt väder, så en dag flyger hela huset iväg med Dorothy till landet Oz. Ett land som många älskar att inbilla sig att det faktiskt finns.

och London är full av litterära platser.

Hur blir det då om man skapar en helt fiktiv värld? Det kan bli ett extra jobb för både författaren och läsaren, att visualisera och orientera sig i en okänd värld eller en främmande planet. Men det är också en del av tjusningen, att få gå in genom sagans port, att få äta frukost med hoberna ochatt få rida på isbjörnar tillsammans med Lyra.

det är något njutbart med att skriva/ There´s something delicious about writing

“There’s something delicious about writing the first few words of a story. You can never quite tell where they will take you. ”
Beatrix Potter , born 1886

“Det är något njutbart med att skriva de första få orden i en berättelse. Du kan aldrig riktigt veta vart de kommer att ta dig.”
Beatrix Potter, född 1886

the Bookeaters/eating in Books 2/bokätare och att äta i litteraturen 2

Bilbo, en hobbits äventyr, en oväntad bjudning/ The Hobbit or There and Back again, J J R Tolkien

Bilbo har just gjort sig redo för sitt älskade te, när det knackar på dörren och Bilbo minns att han bjudit Gandalf att komma. Men det är inte Gandalf utan en dvärg som kommer in och äter upp hans kumminkakor och för varje gång det knackar på dörren ramlar det in nya dvärgar som slår sig ner för att dricka Bilbos öl, te och kaffe och äta hans kakor. Fastän Bilbo tycker det är besvärande och han mycket artigt måste säga varsågod till de objudna gästerna och fastän han blir så förvirrad att han måste sätta sig för att lugna ner sig, så finns det ändå något trevligt med alltihop när glasen klirrar och kaffekitteln puttrar. Så kommer äntligen Gandalf trollkarlen. Föga anade Bilbo dagen innan, att det var äventyret han så oförsiktigt bjöd in med orden “Kom och drick te när du vill och varför inte redan i morgon?”

It is just about teatime, when there is a knocking on The green front door. Bilbo has forgotten his invitation to Gandalf, but instead of the Magicians, a bundle of dwarfs are tumbling in to eat Bilbos cookies and drink his Tea, coffe and beer.

hardly could Bilbo imagine that when he politly and carelessly invited Gandalf “come back for Tea anytime and why not tomorrow”, he uncounciouslessly invited adventure into his house.

Den första gången berättar du historien för dig själv//“The first draft is just you telling yourself the story.”

Något jag läst eller hört har legat och skramlat i mitt bakhuvud, ungefär detta:
“Den första gången berättar författaren berättelsen för sig själv.”
Tack vare internet hittade jag ursprungscitatet av Terry Pratchett. Mer noga översatt skulle det bli:
“Det första utkastet är bara du själv som berättar berättelsen för dig själv.”
och  nästa gång är det dags att berätta den för läsaren och lyssnaren.
Och vad betyder det för ditt/mitt skrivande?

“The first draft is just you telling yourself the story.” Terry Pratchett

and then comes the other task, to tell it to the reader and the listener.

Den första snön av Stig Dagerman/ The First Snow is the Whitest by Stig Dagerman

IMG_9223

Den första snön är vitast
av allt som vindar drev
en morgon ligger jorden
beströdd med vita brev.

Olästa över dagen
vila myr och lund
så mycket post fick ingen
som vinterns första stund.

men varje brev ska brytas
var fråga få sitt svar
och vargens gång ska läsas
av den som ögon har.

och mänskas spår ska visa
en broder var hon bor
för ingen är så ensam
som hon om hösten tror.

Stig Dagerman, ur Dagsedlar 1954

Den här dikten kan jag utantill. Hur många dikter kan du?
Sist jag läste den högt var för en andraklass i småskolan.
Jag stannade efter andra versen och möttes av en applåd av eleverna.
Vi hade just läst om posten i samhället …
och det var på den tiden vi fortfarande skickade brev till varandra.
Nu sitter jag vid fönstret och ser snön falla.

The first snow is the whitest
of all what winds have found
one morning the earth lies sprinkled
with white mail on the ground.

Unread throughout the day
rest moors and grove
so much mail got no one
as the first moment of the winter wove.

This poem by Stig Dagerman  was hard to translate, but anyway I have made an attempt.
You are welcome to help me make it better.