slow reading / den långsamme läsaren

Vad läser du nu? kommer frågan.
“Liftarens guide till galaxen” av Douglas Adams, svarar jag.
Va? Fortfarande!
Ja, den är väldigt lång,  675 sidor,
och dessutom är min bok en samlingsvolym med de fyra böckerna:

Liftarens guide till galaxen
Restaurangen vid slutet av universum
Livet, universum och allting
Ajöss och tack för fisken

Dessutom är jag en SLOW READER,

Jag tycker om att läsa långsamt,
att njuta av vackra meningar,
att skratta åt fyndiga namn och fyndiga formuleringar,
att fundera över det jag läser,
att umgås med karaktärerna och befinna mig i bokens geografi
och… och…
helt enkelt läsa långsamt
och ge mig och författaren den tiden.

visst det finns speedböcker, men dem pratar vi om en annan gång.

Are you still reading that book? The Hitch Hiker`s Guide to the Galaxy.
Yes, I am, and besides my book is actually four books:
The Hitch Hiker`s Guide to the Galaxy.
The Restaurant at the End of the Universe
Life, the Univerese and Everything
So long, And thanks for the Fish

And I am a SLOW READER,
I love to read slowly,
to enjoy reading beautiful words and sentences,
to laugh at clever and shrewd formulations,
to contemplate over what I´m reading,
to hang out with the characters
and to be in and to visit the geography of the book
and … and …
simply read slowly
and give myself and the author that time.

Of course, there are SPEED BOOKS, but we talk about them another time.


			
Advertisements

Mary Poppins

Pamela T Travers: Mary Poppins 1934

Denna utgåva i orange1977, Almqvist &wiksell. /This edition in orange is from 1977.

Illustration: Mary Shepard

P.L. Travers: ”Det finns inga barnböcker. Det finns bara bra och dåliga böcker.”

P.L Travers: ”What I want to know is this: are the stars gold paper, or are the gold paper stars?”

Den här boken har varit en högläsningsfavorit i vår familj. Det blev ett kärt återseende i någon annans bokhylla.
I första meningen bjuder Travers med på en promenad till Körsbärsgatan, så effektivt att vi är huvudstupa in i boken. Och där upptäcker jag att Körsbärsgatan där Mary Poppins snart ska landa, är en Körsbärsgata precis som den Körsbärsgata där min hjältinna Laura bor, men i en annan stad, i ett annat land och i en annan berättelse.
En underbar bok, men du måste förklara vad en ”nanny” är och du får i äldre upplagor av boken hoppa över n-ordet.
Mary Poppins är ingen mjäkig mjukis utan ganska vass och syrlig,
men hon tar äventyret med sig in och ut ur barnkammaren.
Och ja, det går att berätta en bra historia utan cliffhanger!

This book has been a favourite in our family. And now I found it in the bookshelf, not my own though. (Yes,I have a habit to look into other peoples bookshelves). I open the book and already in the first sentence Travers invite me to take a Walk om the Cherry Tree Lane, that brings me head over heal right into the book. And so I detect it’s a Cherry Tree Lane, just as the one where Laura my own heroine lives, but in another town in another country and in another story.
A wonderful book, but maybe you have to explain what a “nanny” is (at least in Sweden)
and you have to skip the n-word.
Mary Poppins is no soft person, warm but rather sour like a lemon,
anyway she has a good heart and brings the adventure along into and out of the nursery.
And yes, you can tell a story without cliffhangers!

Look into this sight for amazing quotes from her :
http://www.azquotes.com

skrivarmorgon på balkongen/morning and writing on the balcony

IMG_4179 moon for webEn av mina huvudpersoner sätter sig vid flygeln och spelar “Månskenssonaten” . Jag lyssnar på olika inspelningar på You Tube och hör hur tonerna droppar. Jag prövar hur de ska uppföra sig i min text och hur de kan binda ihop kapitlet jag snart kommer avsluta.

Man talar om intertextualitet när olika texter pratar med varandra, nu vill min text samtala med Beethovens gamla sonat, som han enligt Wikipedia inte själv kallade Månskenssonaten, men det vet antagligen inte min huvudperson om.

One of my main characters sits down at the piano and play the “Moonlight Sonata”. I listen to different recordings on You Tube and hear how the notes drops. I examine how they should behave in my text and how they can tie together the chapter I soon will finish.

We speak of intertextuality when various texts speak to each other, now my text has a conversation with Beethovens old sonata, who according to Wikipedia, he himself did not call the Moonlight Sonata at all, but my protagonist in the book probably does not know that . And I won´t tell her.

“Fools Rush In Where Angels Fear to Tread”

“Bara dårar rusar, dit där änglar tvekar att gå in” är min översättning av ett citat från Alexander Pope. Jag hörde det nyligen citeras av en polisinspektör  i en filmad version av Agatha Christies bok  “och spegeln sprack från kant till kant”, vilket förresten är ett citat från en dikt av Tennyson kallad  “The Lady of “Shalott”. Det kallas intertextualitet, när texter och böcker pratar med varandra.

“Fools rush in where angels fear to tread.” is a quote from Alexander Pope. I heard it recently in a filmed version of Christies “The Mirror Cracked from Side to Side” which by the way is a qoute from Tennysons ballade “The Lady of “Shalott”. It´s called intertextuality, when the books and the texts are talking to each other.