slow reading / den långsamme läsaren

Vad läser du nu? kommer frågan.
“Liftarens guide till galaxen” av Douglas Adams, svarar jag.
Va? Fortfarande!
Ja, den är väldigt lång,  675 sidor,
och dessutom är min bok en samlingsvolym med de fyra böckerna:

Liftarens guide till galaxen
Restaurangen vid slutet av universum
Livet, universum och allting
Ajöss och tack för fisken

Dessutom är jag en SLOW READER,

Jag tycker om att läsa långsamt,
att njuta av vackra meningar,
att skratta åt fyndiga namn och fyndiga formuleringar,
att fundera över det jag läser,
att umgås med karaktärerna och befinna mig i bokens geografi
och… och…
helt enkelt läsa långsamt
och ge mig och författaren den tiden.

visst det finns speedböcker, men dem pratar vi om en annan gång.

Are you still reading that book? The Hitch Hiker`s Guide to the Galaxy.
Yes, I am, and besides my book is actually four books:
The Hitch Hiker`s Guide to the Galaxy.
The Restaurant at the End of the Universe
Life, the Univerese and Everything
So long, And thanks for the Fish

And I am a SLOW READER,
I love to read slowly,
to enjoy reading beautiful words and sentences,
to laugh at clever and shrewd formulations,
to contemplate over what I´m reading,
to hang out with the characters
and to be in and to visit the geography of the book
and … and …
simply read slowly
and give myself and the author that time.

Of course, there are SPEED BOOKS, but we talk about them another time.


			
Advertisements

Läs högt för klassen, men … 2

All läsa högt för en skolklass är en härlig upplevelse för det mesta,
men var förberedd, dvs läs texten själv i god tid innan.
En bra text har ofta ett överraskningsmoment
och det är inte alltid du kommer gilla det …

SEDELÄRANDE  BERÄTTELSE 2,

ur verkligheten

Den här gången var det verkligen en text jag väl kände till
och som jag läst med stort nöje flera gånger,
men jag hade inte vänt ut och in på den,
jag hade aldrig sett på den från alla håll och kanter.

Texten fanns i en pocket med ryska folksagor där den färgstarka häxan Baba Jaga gömde sig bland bladen.
Och den här klassen älskade folksagor. Så vad kunde gå fel?

I just den sagan jag valt kom några slags riddare ridande genom skogen.
Alla ryttare hade en egen färg som hängde ihop med deras egenskaper.
Den röde var kanske blodtörstig, den gule var kanske sjuklig,
den vite var kanske god och den svarte var…

Innan jag läste om den svarte riddaren tittade jag upp från boken
som en god högläsare bör göra.
Där satt de små ungarna och glodde med alla sina nyanser av grädde och kafferostning. Från den tunna till den tjocka grädden,
från det lättrostade till det mörkrostade kaffet
och inget av detta förutbestämde deras sätt att vara.

Jag redigerade blixtsnabbt om texten i huvudet,
som sagoberättare har gjort i alla tider.
Den ondskefulle riddaren blev i all hast grön, (må Miljöpartiet förlåta mig) och den svarte riddare blev kanske extra modig. Jag minns inte så noga.

Men ingen unge ska tro att den definieras på ett dåligt sätt av sagan den lyssnar till i klassrummet.
Och min redigering var endast verbal,
den är bortsopad av tiden och Baba Jagas kvast.
Men henne ska du verkligen akta dig för!

Och kaffe utan grädde det är som kärlek utan kyssar,
och kärlek utan kyssar det är väl ingen kärlek alls.

Elena Ferrante: ”L’amica geniale”/Min fantastiska vännina/My Brilliant Friend

I Love Naples, and I love this book.

Jag älskar Neapel, som jag älskar denna bok. Ferrante inleder med ett citat ur Goethes Faust “en människa har lätt att bli lat … därför ger jag henne gärna till kamrat en djävul som skall driva på och fäkta. ” nu är Lila inte en djävul, men hon är den som driver på och får saker att hända, som inte nöjer sig, som vrider och bänder, som får fantasin och tankarna att växa hos den mer stillsamma Elena.
Har du glömt barndomens magiska tänkande, de oberäkneliga vuxna och skräcken för de mörka trapporna ner i fuktiga källare, så kastar boken dig tillbaka  till en värld  utan säkerhetsbälten.

I love Naples, as I love this book. Ferrante starts with a quote from Goethes Faust “A person has easy to get lazy … therefore I gladly give her a devil as companion, who will drive and fend…”
” Whence, willingly, the comrade him I gave,/ Who works, excites, and must create, as Devil.”Now, Lila is not a devil, but she is the one who drives and makes things happen, who does not give in, who twists and turns, and makes the imagination and thoughts grow together with the more quiet Elena.

Have you forgotten the magic thinking and the dread of the stairs down to the dark and damp basements and the incalculable adults of your childhood, the book will throw you back to a world without seat belts.

Pride and prejudice/ stolthet och fördom


Jane Austen skev förmodligen sina romaner med en fjäderpenna  och mer än hundra år senare  i ett helt annat land  klev jag in genom dörren till hennes berättelse. Jag mötte genast en stor och livlig familj och jag hade svårt att minnas alla namn och alla personer som trängdes och myllrade kring Elisabeth. Jag satt som en osynlig gäst i hörnet och gapade och var tacksam att jag om jag gick ut och stängde dörren bakom mig, kunde ta mig tillbaka till en tid och en plats där jag inte behövde gifta mig till pengar och där jag slapp bocka och buga så särskilt mycket för överheten.

Elisabeth är den som ser och reflekterar och agerar. Hon är en fri ande och vägrar  böja sig för de regler och konventioner som skapats av och för den överklass hon inte tillhör. Hon kan lyssna reflektera och svara, men också vara blind för sina fördomar, när hon möter den stolte och arrogante Mr Darcy. Så blir de utmejslade, avslipade och konfronterade av berättelsen.  Ingen av dem kastar av sig sina kläder för att vildsint älska inför den betraktande läsare, nej, de klär av sig sina fördomar och kastar sin stolthet i gruset, de står oskyddade och nyfikna inför varandra med kläderna på.

Ömma blickar, rodnade kinder. Men inte en enda kyss!

Då kyssen kommer har Elisabeth och Mr Darcy redan stängt dörren framför näsan på mig och alla andra läsare. Vi kastar en sista blick mot Pemberly. Vi förstår att inte alla dörrar  är öppna  ens för en läsare. Vi  promenerar genom parken längs den lilla bäcken där fiskarna hoppar och återvänder till en annan tid och en annan plats.

Jane Austen född i december 1775 i Steventon, död  1817 i Winchester. Några av hennes verk är Sense and Sensibility (Förnuft och känsla), Pride and Prejudice (Stolthet och fördom), Emma och Mansfield Park. Pride and prejudice är en berättelse med romantik och realism på samma gång, men också en berättelse om alla de sociala regler och konventioner som styr och hindrar.

Blir man förvirrad av alla namn och släkter som trängs mellan pärmarna, så finns det gott om släktdiagram och  personbeskrivningar upplagda av ambitiösa läsare på nätet.

Jane Austen probably wrote her novels with a goose pen, and more than a hundred years later, in a completely different country, I stepped in through the door of her story.
I immediately met a big and lively family and had trouble remembering all the names and all the people who crowded and swarmed around Elisabeth. I sat as an invisible guest in the corner, gaped and was grateful that if I walked out and closed the door behind me, I could take me back to a time and place where I don´t have to get married because of money and where I  don´t have to bend and bow  for the authority.

Elisabeth is the one in the book, who sees and reflects and acts. She is a free spirit and refuses to bow to the rules and conventions created by and for the upper class she does not belong to. She can listen, reflect and answer, but also be blind to her prejudices when she meets the proud and arrogant Mr. Darcy. So,after a lot of pages they are both carved, chiselled out and confronted by the story.
None of them throw their clothes off to make love wildly in front of the perceptive reader, they wear off their pride and throw their prejudice on the gravel, they stand unprotected and curious in front of each other with all their clothes on.
Tender eyes, blushed cheeks. But not a single kiss!

When the kiss comes, Elisabeth and Mr Darcy have already closed the door in front of my nose and all the other readers. We throw a last glance at Pemberly. We understand that not all doors are open even for a reader. We walk through the park along the small stream where the fish jump and we return to another time and another place.

Jane Austen born in December 1775 in Steventon, died in 1817 in Winchester. Some of her works include Sense and Sensibility, Pride and Prejudice, Emma and Mansfield Park. Pride and prejudice is a story of romance and realism at the same time, but also a story about all social rules and conventions that govern and hinder.

If you get confused by all the names and clans jostling between the covers, there are plenty of family charts and personal descriptions placed by ambitious readers online.

 

The story in three squares/berättelsens tre serierutor

Finally I have made my way through some of the classic literary masterpieces,
thanks to the slim paperback
“90 Classic Books for People in a Hurry” by Swedish cartoonists Henrik Lange.
Here, each book is stripped down to the essential of each story with the magic but invisible narrative form:
the beginning,
the  middle
and the end.
In this way, every novel is told by a black and white comic strip with only threee boxes.
Yes, there is a fourth initial box, but it contains only the title of the novel.

It’s a great way to use when you  write,
to really get clear view on the story.
How does it start?
What happens in the middle?
How does it end?

And yes, the book made me laugh a lot.

Äntligen har jag tagit mig igenom några av de klassiska litterära mästerverken,
tack vare den tunna pocketboken
“80 romaner för dig som har bråttom” av serieskaparen Henrik Lange.
Här är varje bok nedbantad till  det väsentliga i varje berättelse med den magiska men osynliga berättarformen:
början, mitten och slutet.
På det sättet kan varje roman berättas med  tre svartvita serierutor.
Ja, det finns en fjärde inledande ruta, men den innehåller bara titeln på romanen.

Det är ett utmärkt sätt att använda  när man själv skriver,
för att riktigt tydligt få syn på berättelsen.
Hur börjar det?
Vad händer i mitten?
Hur slutar det?