Jag skriver
“Tick, tack, den stora visaren flyttade sig de sista stegen fram till tolvan”.
“Klockan slog tolv”
Men barnen har inte längre klockor som tickar, om de nu har klockor över huvudlaget.
Inte ens min egen klocka tickar.
Och har de hört klockan slå?
Men i min morors hus hörde jag klockan ticka genom kafferepet och till sist slå med spröda slag.
I´m writing
“Tick, Tock”.
“The clock struck twelve.”
But children don´t have watches that are ticking anymore if they have watches at all.
Not even my own watch is ticking.
And have they heard a clock strike?
In my granny’s´house, I heard the wall clock ticking through the afternoon coffee until it struck with a brittle sound.
Anyway, thank heaven, we can still hear the mighty toll of the church bells.
Min litterära näsa/ writing, reading 