Läs högt för klassen, men … 2

All läsa högt för en skolklass är en härlig upplevelse för det mesta,
men var förberedd, dvs läs texten själv i god tid innan.
En bra text har ofta ett överraskningsmoment
och det är inte alltid du kommer gilla det …

SEDELÄRANDE  BERÄTTELSE 2,

ur verkligheten

Den här gången var det verkligen en text jag väl kände till
och som jag läst med stort nöje flera gånger,
men jag hade inte vänt ut och in på den,
jag hade aldrig sett på den från alla håll och kanter.

Texten fanns i en pocket med ryska folksagor där den färgstarka häxan Baba Jaga gömde sig bland bladen.
Och den här klassen älskade folksagor. Så vad kunde gå fel?

I just den sagan jag valt kom några slags riddare ridande genom skogen.
Alla ryttare hade en egen färg som hängde ihop med deras egenskaper.
Den röde var kanske blodtörstig, den gule var kanske sjuklig,
den vite var kanske god och den svarte var…

Innan jag läste om den svarte riddaren tittade jag upp från boken
som en god högläsare bör göra.
Där satt de små ungarna och glodde med alla sina nyanser av grädde och kafferostning. Från den tunna till den tjocka grädden,
från det lättrostade till det mörkrostade kaffet
och inget av detta förutbestämde deras sätt att vara.

Jag redigerade blixtsnabbt om texten i huvudet,
som sagoberättare har gjort i alla tider.
Den ondskefulle riddaren blev i all hast grön, (må Miljöpartiet förlåta mig) och den svarte riddare blev kanske extra modig. Jag minns inte så noga.

Men ingen unge ska tro att den definieras på ett dåligt sätt av sagan den lyssnar till i klassrummet.
Och min redigering var endast verbal,
den är bortsopad av tiden och Baba Jagas kvast.
Men henne ska du verkligen akta dig för!

Och kaffe utan grädde det är som kärlek utan kyssar,
och kärlek utan kyssar det är väl ingen kärlek alls.

Läs högt för klassen, men… 1

Läs högt för klassen, men som alltid när du läser för en skolklass,
var förberedd.
Som många andra har jag slarvat med detta,
att själv läsa kritiskt
eller för den delen att lyssna på texten innan:

SEDELÄRANDE HISTORIA 1:
SKRÄCKEN I KLASSRUMMET
Det är lite långtråkigt och för att pigga upp stämningen i klassen sätter jag på ett ljudband med spökhistorier upplästa av den utomordentlige skådespelaren Ernst Hugo Järegård.
Allt börjar så bra, Ernst Hugo håller klassen i sitt grepp från rullbandspelaren (av märket Tandberg),
alla krypande element från en bra spökhistoria förtätar stämningen i den sömniga skolsalen,
barnen rätar på ryggarna,
öronen står som trattar
och ögonen vidgas i SKRÄCK !
Jag hade inte lyssnat på texten innan!
och Ernst Hugo gör allt för att fylla minsta stavelse med skräck,död och krypande ångest, Han spottar orden ut i klassrummet,
han låter dem kräla som likmaskar från bandspelaren vid katedern mot mina små försvarslösa elever som nu darrar av fasa.
Jag kastar mig mot bandspelaren,
om ni nu vet vad det är,
och stryper honom med den lilla spaken som stannar rullbandet.
Lugnet återvänder sakta och vi fortsätter med de trygga matematikböckerna.

Kanske var det Edgar Allan Poe eller kanske var det Lovecraft som han läste …
hur som helst, det finns många inspelningar med Ernst Hugo att lyssna till på You Tube!
Ernst Hugo gjorde också en underbar uppläsning av Elsa Beskows Hattstugan till ett bildband som användes flitigt i svenska skolor på 70-talet. Mest älskade vi hans sätt att säga honungskaka på ett sätt som gjorde att det dröp av honung …