The story in three squares/berättelsens tre serierutor

Finally I have made my way through some of the classic literary masterpieces,
thanks to the slim paperback
“90 Classic Books for People in a Hurry” by Swedish cartoonists Henrik Lange.
Here, each book is stripped down to the essential of each story with the magic but invisible narrative form:
the beginning,
the  middle
and the end.
In this way, every novel is told by a black and white comic strip with only threee boxes.
Yes, there is a fourth initial box, but it contains only the title of the novel.

It’s a great way to use when you  write,
to really get clear view on the story.
How does it start?
What happens in the middle?
How does it end?

And yes, the book made me laugh a lot.

Äntligen har jag tagit mig igenom några av de klassiska litterära mästerverken,
tack vare den tunna pocketboken
“80 romaner för dig som har bråttom” av serieskaparen Henrik Lange.
Här är varje bok nedbantad till  det väsentliga i varje berättelse med den magiska men osynliga berättarformen:
början, mitten och slutet.
På det sättet kan varje roman berättas med  tre svartvita serierutor.
Ja, det finns en fjärde inledande ruta, men den innehåller bara titeln på romanen.

Det är ett utmärkt sätt att använda  när man själv skriver,
för att riktigt tydligt få syn på berättelsen.
Hur börjar det?
Vad händer i mitten?
Hur slutar det?

Advertisements

“Writing is thinking on paper” “Att skriva är att tänka på papper”

thinkingonpaper
I love the sentence: “Writing is thinking on paper.” It says it all, so we could stop here,
but of course I had to look him up, William Z, and here is some other of the things he thinks about.

“But the secret of good writing is to strip every sentence to its cleanest components. Every word that serves no function, every long word that could be a short word, every adverb that carries the same meaning that’s already in the verb, every passive construction that leaves the reader unsure of who is doing what. … these are the thousand and one adulterants that weaken the strength of a sentence.” William Zinsser

Do we agree?
Sometimes we do. Sometimes we don’t. But we consider it.

“Att skriva är att tänka på papper”. Det skulle kunna räcka med den meningen, men jag läste lite mer om William Z och han säger också detta om skrivandets hantverk:
“Men det goda skrivandets hemlighet är att stryka ner varje mening till dess renaste beståndsdelar. Varje ord som inte har en funktion, varje långt ord som kan ersättas med ett kortare, varje adverb som har samma mening som verbet redan har, varje passiv mening som lämnar läsaren osäker om vem som gör vad … det är de tusen och en tillägg som försvagar en mening.”    William Zinsser

Kan vi hålla med om detta? Ibland, och ibland inte. Vi begrundar.