the metaphore/ liknelser

IMG_5141books for web

Jag har alltid varit svag för liknelser, det man också kallar metaforer. När jag var barn och gick i söndagsskolan kallades det alltid för liknelser.  “Nu ser vi som i en spegel …” skrev Paulus i brevet till korinterna. Bibeln och vår söndagsskollärare talade i liknelser. Det gjorde oss vana att tänka bilder, vi små söndagsskolebesökare. Det öppnade våra sinnen till metaforens lustfyllda himmelrike, och för konsten att göra våra upplevelser, drömmar och tankar mångtydiga och större.

“Fantomerna” av Klas Östergren är också full av liknelser. Jag skulle vilja stryka under och komma ihåg dem, men det är inte min bok, så jag skriver dem här istället:

“Tystnaden, hängde som en tung och blöt ulster över bordet.”

“Jag lade mig ner på min handduk och hörde löven brottas varsamt i lönnarna och bilarna rusa över Västerbron.”

I have always been fond of metaphors. When I was a child I attended Sunday school and became familiar with some of the biblical metaphors  like : “For now we see in a mirror, dimly, but then face to face…”

It made us fostered to think in pictures, all of us, tiny sunday school visitors. So thank you for open our minds to the lustful kingdom of metaphores, to the art of multiply our visions, dreams and experiences.

The book I´m reading now, “The Phantoms” by Klas Östergren, is full of metaphors, which I would like to underline and remember, but the book doesn´t belong to me, so I keep them here instead:

” The silence hung, like a a heavy and wet ulster over the table.”

” I laid down on my towel and heard the leaves gently wrestling in the maple trees, and the cars rushing over the West Bridge.”