“Fools Rush In Where Angels Fear to Tread”

“Bara dårar rusar, dit där änglar tvekar att gå in” är min översättning av ett citat från Alexander Pope. Jag hörde det nyligen citeras av en polisinspektör  i en filmad version av Agatha Christies bok  “och spegeln sprack från kant till kant”, vilket förresten är ett citat från en dikt av Tennyson kallad  “The Lady of “Shalott”. Det kallas intertextualitet, när texter och böcker pratar med varandra.

“Fools rush in where angels fear to tread.” is a quote from Alexander Pope. I heard it recently in a filmed version of Christies “The Mirror Cracked from Side to Side” which by the way is a qoute from Tennysons ballade “The Lady of “Shalott”. It´s called intertextuality, when the books and the texts are talking to each other.

Advertisements

När ett skaldestycke intager och roar …/When a poem occupies and amuses

IMG_3545romantikforweb

Istället för att skriva själv så ägnade jag en sömnig dag till litterär storstädning bland mina gamla gymnasiepapper. Där hittade jag min ambitiösa svensklärares sammanställning av klassicism kontra romantik, skrivet på maskin på dubbelt stencilpapper någon mörk kväll efter dagens lektioner, och sedan draget på stencilapparaten under rasten, därefter levererat till klassrummet ännu doftande av blå trycksprit. Vi förde pappren till våra näsor och drog in den hälsovådliga spriten. Och inte minns jag ens namnet på denna ambitiösa lärare, som dessutom uppmuntrande och tålmodigt läste mina superromantiska och sentimentala uppsatser utan att fördöma mig för min ålders Sturm und Drang.

Innan papperskorgen delar jag med mig av något av innehållet:

“Romantikens författare skapar egna regler.

”När ett skaldestycke intager och roar, när det hänrycker till gråt eller löje, är det likaså narraktigt att rådfråga Aristoteles om jag får gråta eller le, som att förkasta den maten som smakar mig väl, endast därför att den inte är tillagad efter Kokboken.” skrev Neikter, vår förste litteraturhistoriker 1774

“When a poem occupies and amuses, when it ravish me into tears or laughter, it is equally foolish to consult Aristotle if I may cry or smile, as to reject the food which tastes me well, only because it is not cooked after the cookbook. ” Neikter 1744

Och hur är det med att blanda genrer?  Almqvists Amorina innehåller både lyriska, episka och dramatiska inslag.

Kellgren säger att reglerna har ogiltigförklarat alla ord ”och bland dem de starkaste, ömmaste och nödvändigaste”.

Romantikern Coleridge skriver i Biographia: “I seem rather to be seeking … a symbolic language for something within me that already and forever exist, than observing a thing new.”

Det där håller inte klassicismens författare med om , de vill att författaren ska uttycka sin mening klart och tydligt. Boileu skriver i Lárt poe´tique med tanke på den arme läsaren:

”om dubbla tydningar hans omdöme förvilla, av dina gåtor trött han sig ej möda gör, att följa en skribent, som alltid sökas bör.”

Nu undrar jag, vad tycker du?

på adjektivjakt/ hunting for adjectives

do  your garden

I´m haunted by the adjectives in my text,  I have to hunt them down, selecte the most necessary and delete those unnecessary, oh what a pain to shot them down, my most beloved adjectives.

För många adjektiv gör texten tung och riskerar att fylla igen alla luckor för fantasin, så jag måste gå på adjektivjakt i den skog av meningar och i den trädgård av ord som är min text:

somliga adjektiv är lätta att stryka, du tar bort dem och ser att texten fungerar lika bra, ja tom bättre, utan dem, paradoxen är att färre ord kan göra texten tydligare

andra smärtar att ta bort, de är små älsklingar man inte vill mista

andra har vacker klang som ordet

EVINNERLIGA

åh, ska jag verkligen ta bort det, det är knappast ett ogräs i min trädgård, men kanske är det som att bära paljetter på jobbet, jag drar med gula överstrykningspennan och markerar: fundera mera!

PS! kom just att tänka på Elsa Beskows bilderbok med ogräs … och kanske ska du ha paljetter på jobbet.