introducera en gestalt 2/ introducing a character 2

pianoforchoklatelovers

Funderar på att spilla upp ett glas rött och planera morgondagens svenskalektion; vem/vilka är huvudpersoner i din berättelse? Vad har din huvudperson för olika förmågor? Men följande fråga har jag hämtat ur en inspirationsbok för unga skribenter som deltar i NANOWRIMO, National Novel Writing Month:

Om en låt skulle spelas varje gång din karaktär kom in i rummet, vilken skulle det vara?

Det där kan man ju utveckla utanför svenskalektionen och fundera på: Om en låt skulle spelas varje gång du går in i rummet, vilken låt skulle det vara?

If a song were played every time your character walked into the room, what song would it be? And what will they play when YOU are entering the room?

När jag skickade vidare den här frågan till face book svarade genast min gymnasiekamrat att det självklart skulle spelas Nationalen när hon gick in i rummet. Själv tycker jag nog att det är Händel som introducerar mig när jag kliver in i rummet. Men vilken musik eller vilken låt är det som hörs när DU kommer in i rummet?

Att introducera en gestalt 1/ introducing a character 1

Att introducera en gestalt är en välkänd övning från skrivarkurser och svenskalektioner. Låt oss se hur Agatha introducerade en av sina välkända karaktärer.

image

Mordet I prästgården

(The murder at the Vicarage)  av Agatha Christie 1930

Miss Jane Marple är hjältinnan i Mordet i prästgården, men hon är inte jagberättaren. Det är alltså inte hon som berättar historien, liksom det aldrig är Sherlock Holmes som redovisar sina äventyr .

Det är istället kyrkoherden i byn, Leonard Clement, som genom sina ögon och öron berättar den obehagliga berättelsen om hur han upptäcker ett mord i sitt eget bibliotek.

Vi möter Miss Marple bara i förbifarten som en biperson i första kapitlet. Hon är en av många äldre damer på tebjudningen hos det unga paret på prästgården. Då kan vi inte ana att hon kommer vara den milt drivande huvudpersonen i boken (om vi inte sett alla filmer eller böcker som sedan producerats om henne).

Vi lär känna henne genom den unga prästens och hans frus ögon och det blir inte en helt smickrande beskrivning. Sen syns hon inte till, skymtar bara i periferin då och då som en av byns alla skvallertanter med ögon och öron öppna för skandaler i den lilla sömniga byn Saint Mary Mead.

Det är den första boken Agatha skriver om Miss Marple och karaktären smygs nästan in i berättelsen. Vi luras listigt att tro att hon bara är en av alla andra syföreningstanter. Här har Christie slagit in sin första överraskningskaramell: ingen är den du tror eller det de andra karaktärerna vill få dig att tro.

Dessutom drar Christie som alltid genom miss Marple en lans för all den kapacitet som gamla och unga kvinnor döljer bakom korta eller långa kjolar, koftor, smink och sina stickningar.

Inte förrän flera kapitel senare kliver Miss Jane Marple in i handlingen, tar plats och får definiera sig själv genom sina handlingar och sin dialog.

Så fiffigt glider hon in i kriminallitteraturens historia:
på en tebjudning med engelskt porslin och varma scones!

Apropå det berättarverktyg man brukar kalla: att introducera en gestalt.

Några veckor senare ser jag en av de äldre inspelningarna av Miss Marple. Och hur introduceras hon då? Jo, med sin egen melodislinga, en melodi som beskriver hennes entré och hennes karaktär.

Not until several chapters later Miss Jane Marple steps  into the action takes place and may define herself by her actions and her dialogue. How clever she slides into the criminal history of literature:

at a tea party with English porcelain and warm scones!