marschaller och ljus/ Breaths Floating away in Prayer and Frost

??????????????????????

Jag vek ett hundöra på den här sidan i den gamla  pocketboken “Gentlemen” av Klas Östergren, för att dela med mig av det här citatet när Allhelgonahelgen knackar på dörren:

” Marschaller och ljus kastade sina flämtande ljus över gravstenarna och namnen trädde åter fram ur mörkret, ur tystnaden och glömskan.  Ljusen brann på fälten, över kullarna och sänkorna, i skogen och i gläntorna. Ljusen böljade in i evigheten – för en kort stund fanns en allvarlig evighet kring människornas namn och sakliga data; några timmar denna novemberafton fick stenhuggarnas arbete glimma som det eviga ljuset i våra böner.

Människor vandrade som förandligade ulstrar längs gångarna mellan gravarna, alla talade tyst och dämpat och tände sina ljus, mediterade med knäppta händer och ansiktena skimrande och gravstenarna lysande och andedräkterna svävande bort i bön och frost.”

I folded a dog-ear on this side of the paperback book “Gentlemen” written by Klas Östergren, to share with you this quote when the fall is knocking on the door:

“Outdoor lights and candles threw their flickering light on the gravestones and the names came back out of darkness, out of the silence and the oblivion. The candles burned in the fields, over the hills and hollows, in the woods and glades. The lights billowed into eternity – for a brief moment there was a grave eternity around the names of the people and the objective data; a few hours this November evening the stonemasons’ work were to gleam as the eternal light in our prayers.

People wandered as spiritualized winter coats along the paths between the graves, all spoke quietly and wispering and lit their candles, meditated with folded hands and faces shimmering and gravestones brilliant and breaths floating away in prayer and frost. “

om att skriva/ on writing

Stephen King skriver att skrivbordet ska stå mitt i rummet och då menar han antagligen mitt i livet, men han betonar också hur viktigt det är att stänga dörren om sitt skrivande,

Det har jag ju aldrig gjort, stängt dörren, men kanske öronen, kopplat bort så gott det går, det där som hela tiden händer runt omkring. Kanske borde jag köpa lurar, hörlurar alltså.

Men det är förstås också det att skrivandet inte är mitt arbete, det är den tid jag stjäl här och var, små bitar av det lapptäcke som blir till vardagar, veckor och år.

Så klart har han rätt, King alltså. Att det vore bättre att skriva oavbrutet och i ett flöde utan att göra avbrott för att gå till ett annat arbete. Plötsligt har man tappat tråden, börjar upprepa eller glömma bort. Därför hade jag tänkt skriva kort, så att jag hade hela historien i mitt huvud. Men så blev det inte historierna skriver sig själv och karaktärerna vill ha utrymme.

Skrivbordet, tja, det flyttar runt, skrivbordet är väl för det mesta min dator, ibland finns den i sängen, men just nu i soffan, för det mesta på ett blått databord från Ikea. Det är alldeles för litet, men ändå har det som fördel att det då får plats och dessutom har det ett utdragbart bord för ritbrädan och för tangentbordet.

Olika tider, olika platser

Vera Nilsson, som blev en av Sveriges framstående konstnärer målade i köket och hon målade barnen, de var ju de som fanns omkring henne. Gräv där du står. Man tager vad man haver som Kajsa Warg kanske inte sa, men en tanke som präglat Sverige inte bara när det gäller kokkonst.

On writing

Stephen King writes that your writing desk should stand in the middle of the room and I think he maybe meant in the middle of your life, but he also stresses how important it is to close the door on your writing,

I’ve never done that, closed the door, but maybe the ears, to disconnect as much as possible from the things which are constantly happening around me. Maybe I should buy headphones, headphones, that is.

But it is of course also the thing that writing is not my job, that’s the time I steal here and there, small pieces of the patchwork that turns into days, weeks and years.

Of course he is right, he is. It would be better to write incessantly and in a flow without interruption caused by going to another job. Suddenly I have lost the thread, begin repeating or forgetting. Therefore, I had intended to write a short story, so I could easily keep the whole fiction in my head. But the story decided else and the characters wanted space.

My writing desk, well, it moves around, the desk is most of the time my computer, sometimes in the bed, but right now on the couch, mostly on a blue computer desk from Ikea. It is far too small, yet it has the advantage to fit in at a small place and in addition it has an extendable table for Bamboo drawing pad and an extra keyboard.

Different times, different places:

Vera Nilsson, who became one of Sweden’s leading artists painted her works in the kitchen and she painted her children, they were the ones who were around. Dig where you stand.

“You take what you have got”,  maybe Kajsa Warg never wrote in her famous cooking book, but a quote and a thought that characterized Sweden not only in terms of cuisine.

Or as Inki, my painting teacher said; “you can never blame it on lack of materials, there are always materials around”.

I Närke

Närke är det landskap som brukar omtalas som Sveriges mitt och eftersom min släkt stammar därifrån, så har jag genom min uppväxt fått ta del av det närkingska språkets egenheter.

Vet du tex vad fåglarna gör när de belar en bele?

Närke har bidragit med tre uttryck jag härmed vill skicka ut i cyberrymden:

  • fälle     (Du kan fälle följa med ?)
  • vurte
  • fitja? alternativt  vitja?     (Fitja, fitja om jag ska köpa den däringa harven i möra?)
  • Glöta

För inte att tala om när oxen sprang hela vägen hem med min morbror i släptåg och inte stannade förrän den fastnade i fejsefarsta.

Skriva dikt tillsammans

IMG_2693whiteweb

Havet är som …

Havet är som …

Havet …

Havet …

Jag …

Havet smakar …

Havet doftar …

Havet låter …

Havet ser ut som …

Jag …

IMG_2684web

Med lite hjälp att börja meningarna kan det bli enkelt och överraskande att skriva poesi, tillsammans eller på egen hand.

Anafor är en stilfigur där talaren upprepar ett eller flera ord i början av flera meningar eller satser. Figuren är en repetition och heter på latin “repetitio” (från grekiskans anaphérō, “jag upprepar”).

Pröva också att skriva dikt med cirkelkomposition, dvs första ordet, meningen eller versraden upprepas i slutet av dikten.